Mod av All IN.

Emma har många rädkänslor i vardag som hon tvungen att kämpa på att vinna över rädkänslor. Hon rädslan för vad all andra ska tycka. Hon van Erupamästerskap när hon var i åttonde klass och hon hade inte förberedd. Hon var inte valt att stå i centrum. Hon kände sig inte bekväm med sin nya roll. Hon var livrädd att något hon sa skulle uppfattas på fel sätt och hon skulle bli dröm.

Emma var stolt och glad när hennes hemkommun ville fira på torget efter sin braksuccé på VM i Moskva 2002. Känslan av storhet över sin kommun är stor.

Idag är hon stolt på ett annan sätt. Hon vågar vara stolt. När hon lämnade sin lådan med midaljer så blev hon rinna tårarn i ögonen när hon tog upp ett av sina VM-guld. Det var fösta gången hon var stolt över sig själv och tyckte hon var bäst i världen. 

Emma har funderat om när hon ska säga Nej eller Ja. Det var inte lätt för henne t.ex. Nej, det anser jag inte att man måste. Men jag vill göra saker för andra skull. Hon kanske mår bra genom att hjälpa nära och kära.

Rädslan att inte räcka till smyger sig på, är att vara i den roll hon är i för tillfället och lägga de andra rollern åt sidan störta möjliga mån.

Rädslor i vardagen stöter vi på i princip varje dag. Det där lite obekväma samtalet vi måste ringa, det vi skulle vilja våga göra eller våga be om hjälp. Den rädkänslor tog hon upp och gick emot på engång hon trots de kvar i hjärnan och gnagandet tar massor av energi. Hon har märkt att om hon tag i dem direkt och klararar av det, byt det där gnagandet ut mot en tillfredsställelse att ha gått emot rädslan. I det växer hennes självkänsla. 

Emma hon är modig för att hon våga gå emot sina rädkänslor. Det växer sin självkänsla. Man måste våga stolt över sig själv som man hade gjort och berömmer sig själv. Man måste våga vara glad och visa att man är glad. Man ska inte hindra sin glädje. Det var hennes tips.